Blogg

Published / by admin

Bra film

Historieberättarna speglar vårt samhälle

Jag tror att ett utmärkt sätt att förstå ett land är att studera de historier som berättas där. Att lyssna på de historier som berättas mellan människor men även de som kommer från institutioner, media men även från företag via reklam. Jag pratar alltså inte endast om en klassisk muntlig berättartradition; byäldsten som runt en lägereld berättar sagor som hans far en gång berättade för honom och så vidare. Låt mig förtydliga med ett par exempel…

Jag firade nyår i St Petersburg vid årsskiftet 2011-2012 såg jag då en rysk musikvideo vars handling kretsade kring ett uppklätt par som gav varandra allt dyrare gåvor i form av guld och juveler. Musikvideon hade en historia att berätta, en enkel sådan måhända, men en historia likaså. Vad människorna där vill ha, vad en industri tror sig veta vad ett folk vill ha, eller kanske mera vad nationen har saknat. Sett till Rysslands historia blev musikvideon väldigt intressant.

Ett annat exempel kommer från när jag bodde i London under en höst. Då slog det mig att deras dagstidningar helt saknade utrikessidor. Lättklädda damer var däremot inklämda någonstans mellan ledaren och ekonomisidorna. Vad säger detta om befolkningens förhållande till resten av världen?

Att ta exempel från Sverige är svårare. Det är lätt att bli hemmablind. Men tittar till bokmarknaden så ser vi att mord säljer bäst, tillsammans med Zlatans självbiografi (som han inte skrev själv), att vår samhällsdebatt under två veckors tid kretsade kring Tomtens verkstad, följt av Tintin.

Något förenklat, det erkänner jag. Men min poäng är att de historier vi berättar och som omger våra liv speglar oss själva. Om det så handlar om snacket i fikarummet, bokmarknaden eller vad som dominerar TV-tablån.

Jag hör allt oftare uppmaningar om att vi behöver berätta andra typer av historier än vad vi gör idag. Historier med andra typer av hjältar och poänger än vad vi får ta del av via kommersiella kanaler eller som paketeras ut av stora företags berättarmaskineri. Jag är beredd att hålla med dem.

Byäldsten har blivit ersatt av tv:n och historierna som nu berättas heter ”Paradise Island”, ”Biggest Loser” och ”Lyxfällan”. Historier med lyckliga slut i vissa fall, men som inte skulle kunna existera i ett friskt samhälle.

Det finns bättre historier att ta till sig där ute både i bokform (ljud, papper och elektronisk!) eller via rörliga bilder. Det handlar inte om att sluta se på serier eller bara läsa döda författare, utan om en medvetenhet. Ge en del av den uppmärksamhet vi ger till tv3 till de riktiga berättarexperterna. Dem vars historier har berättats från generation till generation – av en anledning.